Danmark

Jepp igår kom vi hem från Köpenhamn. Åkte tidigt lördag morgon fast jag sov nog halva vägen hihi :) tog båten över från helsingborg. När vi var framme gick vi runt på stan och kollade läget lite innan det var incheckning på hotellet. När vi fått vårat rum och öppnade dörren till det stog det massa väskor där.. Hmm någon hade redan rummet så vi gick ner fick ett nytt rum, typ dubbelt så stort så vi var ganska nöjda, förutom att nyckeln slutade att fungera hela tiden! Annars var hotellet bra, mycket gooood frukost :)

Söndagen var det regn, och det visade sig att alla affärer var stängda... =/ fast vi hittade några små som var öppna så vi fick handlat oss en del endå :) Åt också på kvällen världens godaste glass!

Måndagen var det bara shopping som stog på schemat och sedan hemfärd! Riktigt bra helg! Fick köpt mig berlocker till mitt armband, lite tröjor, en kjol, jumpsuit, och byxor. Inga skor tro det eller ej!

Idag har det varit jobb och åkte till Emelie efter det som är hemma en snabbis, såååååå kul att träffa henne saknar henne massa när hon är i köping :(

Nej nu blir det snart sägen för en hel jobb-dag imorgon!

Natti

Hallå hej

Är leeeeedig idag! wow! Riktigt skönt :) Blir nog till att åka till kusten idag! får se vart det blir. Sen är det bara tre arbetsdagar kvar så åker jag och Alex en sväng till Köpenhamn.. Sen helgen efter de blir det antagligen en tur till Halmstad och Emmy :)

Känns skönt att ha helgerna fria nu! Jobbade min enda helg nu i helgen så nu kan man äntligen hitta på lite saker!

tjing tjing

Av Håkan

Gilla läget...är ett hemsk uttryck, som används i tid och i otid, och inte sällan av människor som knappt varit i närheten av ett skarpt läge. Helen visste åtskilligt om skarpt läge, och redan från unga år, men utan att göra ett nummer av det. Hon var helt enkelt inte den spelartypen... som filmar till sig frisparkar och favörer, som flinar inställsamt mot pressläktaren, som glimtar till då och då när det passar vederbörande.

Evighetsmaskin brukar man slarvigt kalla hennes spelartyp. Det kan låta som något mekaniskt, utbytbart, inget kunde vara mer felaktigt. Vad man egentligen menar är någon med stor arbetskapacitet, som säkrar, täpper till, alltid finns där de ska, som spelar enkelt, smart, oförtrutet med lagets bästa för ögonen. Spelare att lita på när det bränner till. Som inte viker ner sig. Som gnor på tills de... får bäras av banan, vilket alltså skedde häromveckan, 23 april noga räknat. Sådana spelare är inte utbytbara, det är sådana spelare man bygger lag kring.

Vilken tjej. Vilken kämpe. Vilken inspirationskälla. Och vilket memento för alla oss som har lätt för att hänga med huvudet, som surmulet räknar klämdagar och pensionspoäng. För henne fanns inte det på kartan; det är ett privilegium för dem som anser sig ha obegränsat med tid.

Trots att hon hade mer än fullgoda skäl att vända blicken inåt - bli tyngd, kanske bitter, kanske förgrämd - så gjorde hon inte det, blev hon inte det. Tvärtom. Pratade man med henne, så var hon där, ofta med ett leende på läpparna, det var verkligen någon hemma, inte bara tänt i hallen. Oavbrutet intresserad av omgivningen, världen utanför.

Hur bär man sig åt för att komma fram till en sådan livshållning? Ja, jag kan bara gissa: massor av ansvarskänsla förstås - undvika att sprida förstämning omkring sig - men också massor av kärlek, och inte minst, livslust. Att svårt sjuk, veckan före sin bortgång, kräva att bli uppburen till TV-rummet för en fotbollsmatch och dessutom ha väldigt bestämda åsikter om hur den ska sluta, det säger en hel del om henne. Och det säger också en hel del om den som bar upp henne. Är inte det kärlek, är inte det livslust, då vet jag inte vad det är.

Hon var inte trött, inte på det sättet, hon hade mer än gärna fortsatt ett tag till. Det var kroppen som sa Nej, inte hon. Nu blev det bara en halvlek för hennes del, men - vilken halvlek.

Sådana spelare minns man, de stannar kvar. Tack.

14.5.2010
Håkan Välikangas